Här är jag
Sommaren är en härlig tid men också jobbig med många minnen. Minnen som jag försöker tränga undan men ibland så ploppar de upp och jag måste ta itu med dem. Det är inte alla dagar man orkar vara positiv och uppåt och ibland vill jag bara dra täcket över huvudet. Men det är bara att bita ihop och gå vidare. Livet rullar på...
Jag har mycket att se fram emot. Först så ska jag ha ett hudvårdsparty nu på torsdag och det ska bli kul att träffa lite vänner och ha trevligt. På fredag har vi ostkroksätarkväll på jobbet - jag tror inte jag förklarar något närmare vad det innebär... Nästa fredag ska vi på fest, Rondellen fyller 20 år och även vi som tidigare jobbat där är bjudna. Det ska bli jättekul att träffa alla. Johan fyller år den 14:e och sedan tar han ju studenten den 11/6. Lina går ut åttan den 12/6. Visst är det en hel del att se fram emot?
Idag är jag solo hemma eftersom Per är på någon MC-instruktörsutbildning eller nå´t sån´t Undrar vad jag ska hitta på? Vad ska ni göra?
/Gunilla
Du har helt rätt Gunilla. Vissa stunder är mer jobbig en andra. Våren och sommaren är alltid jobbig vi har förlorat mycket av det som hör våren och sommaren till. Allt som har med stugan och Huljen att göra känns allltid jobbigare på vår och sommar. Men man måste ta vara på dom bra minnena. Dom lever man länge på, Sen så måsta men skaffa sig nya bra minnen och andra saker som hör våren och sommmaren till. Som i fjol när vi firade midsommar här på gräsmattan och våra fantastiska grannar kom ut grillade med oss och berättade om alla sina resor, med helt fantastiska berättelser. samt det goda vin från albanien som vi fick smaka på. Men du har helt rätt det känns tungt nu. Trodde att det skulle vara lättare i år, men.. nej. Men som du själv skrev så händer det mycket roligt under försommaren. Vi har ju börjat med två fantastiska grill helger. Och vi har ju en helt fantastisk tur som har våra under bara barn våra familjer och framförallt så har ju vi varandra. Och vi har "våra minnen" med fina men jobbiga dagar och nätter på Lindgården. När vi gav tillbaka lite av allt som vi fått. Det är minnen som gör ont ibland men som vi kan känna oss väldigt stollta över.
