Uppförsbacke...
...det är vad jag har nu, i allt. Och då menar jag allt! Det känns trögt och svårt och jag ser motgångar och hinder i allt. Det här med att ha diabetes har sjunkit in lite mer och jag försöker att klara av det så gott det går och som jag har ork till. Jag äter som jag tror är riktigt men jag vet ju inte. Ska till läkaren på måndag så då kanske jag får veta lite mera hur det blir. Ska jag medicineras eller inte och hur lägger jag upp allt? Jag har väldigt lite ork nu men samtidigt så vet jag att detta är något som jag måste ta itu med, vare sig jag vill eller inte.
Jobbet känns osäkert men det har det ju gjort i stort sett hela tiden. Det enda jag vill är att få lite lugn och ro samt trygghet. Jag är i stort behov av trygghet nu, mer än någonsin. Jag vet inte vad det är... Jag borde i stället vara lycklig över allt det som jag har och som fungerar bra. Men det enda jag ser är motgångarna och hindren...
En del kanske skulle kalla det 40-årskris, inte vet jag. Det känns inte som en sådan men jag vet ju inte hur en sådan ska kännas i och för sig. För tillfället är jag en tråkig, grinig och jobbig pessimist. Men jag hoppas att det går över snart...
Här kommer lite bilder från vår Turkietresa
Berit håller på att "koka" kaffe på hotellrummet.
Berit har hittat en kompis!
Goda drinkar hade dom i baren. Med paraplyer och tomtebloss, precis som det ska vara!
Britt och Håkan i den fina bilen som tog oss till den ännu finare juvelerarbutiken.
På en av restaurangerna som vi åt på så hade jag och Håkan beställt en sorts kebabgryta som tillagades i en lerkruka. Här håller servitören på att slå sönder krukan...
...och så här såg innehållet ut. Det var jättegott!
Åter tillbaka till det här med att vara katt. Tänk att kunna hoppa upp och lägga sig i en låda och sova...
/Gunilla
Nä.... men kolla ett inlägg från min kompanjon.
Det var ju trevligt. Fina bilder från vår senaste resa.
Jag förstår att du har det kämpigt. Det blir ju så att det ofta tar ett tag innan en diagnos går in i huvudet. Men jag har inga tvivel om att du inte klarar detta med din vilja. Att det känns tungt nu är ju ingen hemlighet precis. Du har inte varit dig själv på den senaste tiden. Så det har vi alla fattat. Och jag har försökt nå dig. Men du är ju en Näslund så du måste komma själv som NU. Jag finns alltid här om det är nåt. Vill du prata så är jag bra på att lyssna. jag har inget facit på hur du ska göra men jag kan komma med lite frågor och fundreinag medan du pratar. När det gäller jobb så är det tungt nu. Men det löser sig säkert. För oss alla ska du se. När det gäller trygghet så har du den. Se omkring dig. Du har en bra man. Fanastiska barn.+ ett bonus. Samt övriga släktingar och vänner. Jag tror att det aldrig blir så som det var förut med nått. Det ligger inte i tiden att det är samma saker som händer varja dag. Att man vet hur länge man har jobb eller ej. Det kan kännas otrygt. Men man kan också se det som en möjlighet. Finns det nått annat spänande man vill göra så är det lätt att byta. Jag vet inte om detta är en 40 års kris eller bara en vanlig höst ned gång. Och det spelar väll ingen roll. Huvudsaken är ju att du kommer igång och släpper detta och går vidare och börjar njuta av att du faktisk ska bli riktigt vuxen nu. Solen skiner och hösten har klätt träden i fantastiska färger.
Sköt om dig nu så ses vi snart /Britt
Hej och tack för dem orden. Jag behövde höra dem även om jag vet att du finns där om jag vill prata. Idag är jag hemma och är krasslig och då känns ju allt mycket värre men det går över jag vet det. Det är bara en uppförsbacke nu som jag snart önskar jämnar ut sig och blir en utförsbacke. Kanske känns det bättre efter samtalet med läkaren och sköterskan. Jag vill ju bara veta så att jag gör rätt, så att min kropp mår bra. Tack än en gång för att du är min vän!
Hej Gunilla,
Britt
Vi provar igen.....
Som du vet är Britt den snälla systern... och hon har sagt massa bra saker.
Nu är det min tur. :-)
Jag vill börja med att påminna om att jag inte har inte all kunskap och alla svar... bara massa åsikter.
men jag tror mig veta att av du skulle för din hälsas skull må bra av att gå ner lite i vikt samt börja motionera dagligen.
.
Bland annat insulinkänsligheten påverkas av båda dessa faktorer till det bättre. Man blir piggare, gladare och framför allt mår även kroppen bättre.
Du har sett på Biggest Losser att flera har fått sluta med sin diabetes-medicin.
Jag vet att det låter så mycket enklare än det i verkligheten är att göra dessa förändringar. ... men vinsterna är stora...!!!!!
.
Du är inte ens 40 år - du vill inte bli en gnällig "tant" redan nu.
Du måste ta hand om dig och din kropp...!!!!
Så att den fungerar och orkar med i måååånga år framåt. Så att du blir den där aktiva fräscha mormor/farmor som plockar svamp, leker hoppar och kryper på golvet med dina barnbarn.
.
Att äta sunt och motionera dagligen är inget straff...!!!! Det är livskvalitet och en mycket givande livsstil....!!!!
För mig är det lyx....!!!!
.
Gunilla, jag tycker om dig och jag vill att du ska må bra. Så jag hopas du tar mina ord på rätt sätt.
Kram
// B
I dag känns det som tur att jag var först ut med min komentar. För har det varit jag som mått skit och fått till mig skrivet att jag skulle må bra av att gå ner lite i vikt. Så vette väll tusan om jag stigit upp den dagen. Det är ju nått man redan vet, och faktist inte behöver ha någon annan som talar om för en. När man är nere och redan ligger. Sen vet jag att du har helt rätt, att man mår bättre och insulinet blr jämmnare om man rör på sig och äter rätt. Och ja det var bara en åsikt som du har. Men den skrevs ner och står på pränt. Det gör det hela lite laddat. Jag kan bar utgå från mig och mina känslor. Och jag hadde tagit illa vid mig även om du bara vill väl. När man har denna över vikt som jag har (och jag har åtskilliga fler kilon en Gunilla som jag skulle behöva gå ner.) Så vet man allt de där som du skrev. Så de är överflödiga komentarer. Och ja jag skulle vilja gå ner i vikt och komma igång och motionera. Men man behöver annan pepping en detta. Det gäller att göra sådana små förändringar så man orkar fortsätta. Har du någon gång försök att bära byggskrot som Berit och jag gjorde i fredags med en stor 30 kg säck med potatis på magen?
Jag ser fram emot att du flyttar ner och att vi kan få din hjälp att komma igån med både kost och motion. Du är ju duktig på detta. och vi kan behöva din hjälp med att komma igång, och att hålla oss igång. Vi behöver en PT som möter oss på vår nivå.
Ha det bra och ta hand om dig och var rädd om varandra. // Britt
Hej Britt,
.
Jag måste börja md att helhjärtat be om ursäkt. Jag menade absolut INTE att "sparka" på Gunilla (eller någon annan)
Jag personligen tycker att behöva lägga om kost och tillsätta lite motion är betydligt mindre otäck utväg än livslång medicinering med tabletter eller sprutor - så jag skrev det som något positivt. Ett ljusare och mer positivt alternativ.
Jag skriver också "lite" - då de hälsomässiga vinsterna kommer långt tidigare än målvikt. Många säger att man halverar hälsoriskerna om man går ner 10% i vikt.
.
Jag vet att Gunilla har en stark drift om hon vill... hon har bland annat läst en universitetsutbildning i beteendevetenskap "på gamla dar" vilket jag är mycket imponerad av. Hon lägger stor energi på sina barn, familj och andra i sin närhet. Jag ville visa att om hon lade lite av detta på sig själv - skulle hon kunna må så mycket bättre.
Små förändringar är en väg att gå, som ni provat. En annan väg att gå kan vara att ta till lite extra och kämpa sig fram till de första resultaten, där kommer sedan inspiration att fortsätta mer självgående. Det finns inga regler, men om man inte når resultat på ett sätt kanske man bör prova något annat sätt...
.
Ni skriver båda om att ni vill gå ner i vikt, i mer än ett inlägg på denna blogg. Jag trodde då att det var ok att jag pratade om det och att det inte var fult. Men jag hade fel.
Jag kan erkänna och se att vi pratat så mycket om övervikt och om att gå ner i vikt på den utbildning jag just gått att det för mig tappat nästan all känslomässig laddning. Vi har sett massa forskningsresultat i vad övervikt gör för kroppen, många fakta har varit så skrämmande att jag varit rädd och vill inte att någon jag tycker om utsätter sig för dessa risker. Även detta är en orsak till mina stora skor som kliver på så många tår.
Jag har fullt ut tagit till mig din reaktion och ditt svar och kommer inte att glömma det på mycket länge.
.
Som PT möter jag mina klienter på deras nivå, när det gäller träningsupplägg, träningsintensitet och kostprogram. Jag kommer aldrig att tillrättalägga sanningen på deras nivå.
.
Jag har lagt ner en hel det tid på ett förbereda ett privat gruppprojekt för de nära och kära som öppet visat intresse för att gå ner i vikt.... just nu tror jag inte att det är läge att "sjösätta" detta - jag brinner tydligen mer för saken än de inblandade och ska uppenbarligen sluta att tvinga på någon mina åsikter tills de efterfrågas. Jag finns här om ni vill, men då får ni höra mina åsikter som är baserade på min utbildning och kunskap.
.
Än en gång - Jag är jätteledsen för alla jag sårat. Det var inte min mening.
.
Må så gott, Nu ska jag prova sova lite...
Kram
// B
Birgitta.
Bara för att JAG skrev att JAG skulle ta illa vid mig om någon skrev så här till mig. Så var det INTE någon knäpp på näsan till dig utan bar, MIN presonliga åsigt.
När någon mår dåligt så är kanske det inte är den sanningen man orkar höra just då. Fast man vet att det är det som är en av orsakerna. Jag vet att vi båda tjatar om att vi vill gå ned i vikt. Men som du själv vet så är livet inte alltid som man vill att det ska vara. Då är det svårt att bryta mönster. Man orkar inte göra stora förändringar eller en små. jag har ju ansvar för dom i min familj. Så om jag lägger ner min ork på bara mig. Vem ser då till att resten av familjen får det dom behöver? Ja det låter gammeldags, ja vet. Och jag vet också att ditt svar är om inte du orkar med dig själv hur ska du då orka med din familj och ja du har helt rätt som vanligt. Men det är så det alltid har varit här hemma. Och det har varit mitt val.Jag säger inte att alla ska ha det så. Utan så funkar det för mig. Jag ska hitta tid för mig och jag vill jätte gärna ha din hjälp och din kunskap. vilket jag även skrev i mitt tidigare inlägg. Jag ser verkligen fram emot att lyssna och ta till mig på allt bra och klokt du har att säga. Och jag tror och vet att du kan göra underverk för mig. Du har en helt annan livssyn som tillhör den yngre generationen och jag behöver lite med av den. Så är det bara. Och att du, skulle brinna mer en mig för ditt grupp projet tror jag inte på. Utan åtminstånde jag står här ivrig och väntar med spänning på vad du har att ge mig. Och jag är absolut redo att höra (vill höra) dina åsikter och kunskaper. När det är dags att starta ditt projet.
Du har mitt fulla förtroend att du är en bra PT. Tro ingen ting annat. Är man engagerad i nått som man brinner för så tror jag man gör ett bra jobb. Och du är engagerad och vill mig väll det vet jag.
Ser farm emot en bokad tid, där du lägger fram ditt projet och visar innehållet och vad du förväntar dig av oss.
jag väntar på dag och tid....... Är det då mitt nya liv ska börja.
Ha det gått så hörs vi.
Och som alltid var rädd om dig och varandra. /Britt
