Nytt år, nya vanor?
I samband med det nya året så byter jag också arbetsuppgifter på jobbet. Det som från början kändes otänkbart och lite skrämmande känns nu spännande och som en utmaning. Jag ska göra mitt allra bästa och se till att det blir något bra av det. Det blir som en nystart.
Jag är inte sådan som avlägger nyårslöften man jag ska försöka att satsa allt jag kan på att må lite bättre. Det innebär att komma tillbaka till den kosthållning som jag påbörjade när jag fick veta att jag hade diabetes och som jag tappat nu på slutet. Och framför allt att komma igång med mina promenader där mitt mål är 30 minuters promenad om dagen. Jag har fått svar på min blodprover, som jag tog före jul och det visar sig att de lilla förändringar som jag hade gjort hade gett resultat. Både mitt kolesterolvärde och långsockret hade gått ner. Detta innebär att jag inte behöver börja äta blosockersänkande medicin, vilket känns jätteskönt. Så nu är det bara att sätta igång igen och då är det väl tur att vi nu är hundvakt i två veckor. Då kommer man ju ut vare sig man vill eller inte. Idag har jag varit ute i -15 grader men det gick bra det också!
Nu ska jag ägna mig åt min favoritsysselsättning, att sticka. Just nu är det en mössa som Malin har beställt. Mitt mål är att bli klar med den till torsdag nästa vecka då jag ska åka ner till Stockholm på utbildning. Vore kul om jag kunde ha den klar då och ta med den till Malin. Är det någon som skulle vilja ha något stickat så var inte rädd att säga till. Det är alltid kul med nya projekt. Ha en bra kväll allihopa!
/Gunilla
Hej.
vad kul med ett inlägg från dig.
Du har ju så mycket att komma med och så säger du att du inte har nått att skriva om.
Att vi alla känner sorg och bearbetar den på olika sätt, är väll en förut sättning för vår över levnad på nått sätt. Det där med glädjen kan jag känna igen efter denna höst. Vi har haft en jätte tuff höst båda två på olika sätt. Jag tror att man ska ta tillvara på dom små obetyliga glädjebitarna på ett bättre sätt. För igentligen så är det ju det som gör livet värt att leva. Årstider tex. sommar ljus och värme. Hösten klar luft och fina färger. Vinter vara inne tända ljus, sitta och sticka. Våren ljuset på väg tillbaka och allt blir grönt igen. Ja det kan låta banalt, men om man tar till vara på dessa små gobitarna så blir det lite lättare. Tror jag i alla fall.
Sen måste man nog prata med familjen för man borju inte ensammen. JAg har i alla fall en av stans mest bortskemda son. Och jag vet att dina inte ligger så långt efter. Har jag fel?
Ja man måste välja sina fajter men man måste ju släpp ansvar på dom också. jag menar 16 och 20 år. Dom kan ta konsikvenser av sina handlingar, och dom vet att dom har det bra. Jag älskar min familj över allt på jorden, och din. Men det är vi som har gjort dom så här. Och det får vi leva med tills vi kastar in handuken. Då är det ju lite upp till dom hur dom vill ha det.
Håkan och Maja mötte mig idag på jobbet och så gick vi hem. Det var svin kallt. Mina ben var ilröda när vi kom hem. Så jag fick krypa ner i sängen och värma mig innan jag lagade mat. Sen har jag frysit hela kvällen. Så nu ligger jag i sängen och skriver detta.
Sov gott / Britt
Gunilla det var skönt att läsa att det inte bara var jag som saknar sommrana i huljen på fb :) fick litte mer jävlar enama en vad jag redan fått av näslunds o av Min kära mor! tjurig som man är :) mycket av det har jag nog fått av dig gunilla tack för det utan dig och mamma o pappa och alla andra så hade jag int evarit den jag är! tack igen.
