I morgon....

börjar en ny epok på mitt jobb.

Min arbetskamrat Marie kommer då inte längre jobba här med mig.
Hon flyttade sin dator till kommunhuset och har en hel del nya arbetsuppgifter från och med måndag.

Det är jätte bra för henne hon får jobba med det hon briner för. Fast det är ju en stor omställning för henne med men hon är absolut rätt kvinna på den posten utan alla tvivel. 
 
själv kommer jag att ha en ett par jobbiga veckor fram för mig. Mina hemtjänst anställda ska sluta så imorgon kommer ett nytt gäng som ska ta över fram till den nya organisationen sätts. Dom ska jobba dubbelt i två veckor. Det är inte roligt att låta folk sluta nu när det är så tungt på arbetsmarkanden. Alla har barn och är ensamståend. Känns så himmla jobbigt har ju jobbat med dom i 1,5 år nu. Men jag vet att vi måste göra på detta sätt för att hela organisationens bästa. Men det är tungt i alla fall.

Mycket nytt är på G när det gäller jobbet och det är ju bra att det rör på sig.
Men hur ska det bli?
Fattar alla hur stort detta är?
Ger alla 110%?
Ser alla helheten i organisationen och av sitt eget beteend?
Det är inte norr mot syd, utan norr och syd. Fattar alla det?

JA frågorna är många och svaren få, hoppas på det bästa och biter i hopp och jobbar på.

Kommer att sakna Marie nått enormt. Fast det är ju inte långt till kommunhuset och vi jobbar i samma org. Men endå det blir inte samma sak, fast jag och Lena ska ha hand om Maries grupp nu ett tag så då kommer vi nog att höras en hel del om den.

Nä det är nått jag får jobba, på att inte låta avståndet och arbetsuppgifterna få förstöra vår vänskap. Och det tror jag inte att dom kommer att göra heller. 

Håller tummarna för dig imorgon Marie. // Britt


Nytt år, nya vanor?

Japp, så var det ett nytt år. Allt går så fort, tycker jag när jag tänker efter. Det känns som om det var nyss som mamma gick bort men det blir faktiskt tre år i år... Jag kom ihåg hur jag kände det när det precis hade hänt och hur jobbigt allt var. Hur jag tänkte, när ska det kännas bättre, lättare och inte så sorgset allting. Nu, när jag ser tillbaka, så inser jag att var sak har sin tid och ja, man måste få sörja i sin egen takt. Mycket har hänt efter mammas död som jag önskade att hon fick uppleva. Men jag hoppas och tror att hon har varit med oss på sitt eget sätt.

I samband med det nya året så byter jag också arbetsuppgifter på jobbet. Det som från början kändes otänkbart och lite skrämmande känns nu spännande och som en utmaning. Jag ska göra mitt allra bästa och se till att det blir något bra av det. Det blir som en nystart.

Jag är inte sådan som avlägger nyårslöften man jag ska försöka att satsa allt jag kan på att må lite bättre. Det innebär att komma tillbaka till den kosthållning som jag påbörjade när jag fick veta att jag hade diabetes och som jag tappat nu på slutet. Och framför allt att komma igång med mina promenader där mitt mål är 30 minuters promenad om dagen. Jag har fått svar på min blodprover, som jag tog före jul och det visar sig att de lilla förändringar som jag hade gjort hade gett resultat. Både mitt kolesterolvärde och långsockret hade gått ner. Detta innebär att jag inte behöver börja äta blosockersänkande medicin, vilket känns jätteskönt. Så nu är det bara att sätta igång igen och då är det väl tur att vi nu är hundvakt i två veckor. Då kommer man ju ut vare sig man vill eller inte. Idag har jag varit ute i -15 grader men det gick bra det också!

Nu ska jag ägna mig åt min favoritsysselsättning, att sticka. Just nu är det en mössa som Malin har beställt. Mitt mål är att bli klar med den till torsdag nästa vecka då jag ska åka ner till Stockholm på utbildning. Vore kul om jag kunde ha den klar då och ta med den till Malin. Är det någon som skulle vilja ha något stickat så var inte rädd att säga till. Det är alltid kul med nya projekt. Ha en bra kväll allihopa!
/Gunilla

Har ju lovat....

att lägga in lite bilder från jul helgen.

Så håll i er nu kommer det lite sköna bilder eller poser.....


Lite jul mat förståss

 Sigge lika söt som   Morbror Anders

 Li tyckte tomten var läskig  men inte Sigge

 Klappar   klappar

 klappar   och åter klappar

 Man blev lite trött  Men vad händer ?

   

     

   

Ja jobbigt var det, mer för vissa en för andra. 

Men vad säger man om detta?



Snygga brudar....

   
Mer träning efter detta pass fick andrs gå på toa och HOSTA......:)

     Favorit objekt

     Favorit objekt


snyggast i jul men utan röd rosset

Ja nu har ni fått lite små godis

Håll till godo.


Och som alltid var rädd om er och varandra. / Britt


RSS 2.0