lite av allting

Så är det då dax att tänka på och tända ljus för alla som inte är med oss idag.
Det är alltid en tung stund. ( Så mycket smärta)
Inte att tända och uppleva alla vackra ljus som brinner på alla gravarna eller att besöka dom som man tänder för. Inte heller de välkomnande orden, det varma kaffet och omtanken som man möts av när man kommer fram till kyrkogården.
Utan saknaden.
Och alla frågor som aldrig får ett svar.
Det är det som är tungt. Men det går snabbt över när man ser alla vackra ljus som brinner och man inser att man inte har det så dumt ialla fall. Det finns ju ingen som kan ersätta det man misst. Men man har ju endå så ofantligt mycke att var tacksamför. Och då naturligt vis dom barn jag har som lever och är helt under bara mäniskor som jag med stor stolthet skryter om. Både mina egan och mina gudbarn samt mina syskonbarn och syskonbarnbarnet stora som små. Min man, som står ut med mig i så många år. Samt naturligt vis övriga släcktingar och vänner.

I kväll ska min storasyster bjuda på mat här hemma hos mig. Hon har bjudit hit hela tjocka släckten. Vi blir nog en 15 personer. Ska bli jätte kul. Har hört talas om att det ska bli en bazz tunering. Hoppas på riktigt bra bilder så jag kan visa er alla i morgon.

Nu kommer min Håkan och vill ha min uppmärksamhet så då är det dags att sluta för idag.

Tänd ett ljust i mörkret och som alltid var rädd om er och varandra / Britt